Det blir inte alltid som man tänkt sig. Igår tänkte jag göra lite trädgårdsarbete och sedan åka ut och träna på hemläxan med Stilette. Karin kände sig lite rastlös och funderade över vad de skulle hitta på. Ingen av oss anade att vi skulle tillbringa flera timmar på Strömsholm. Chip som är en väldigt nyfiken valp undrade över vad det var för väsande pinne som låg under träden. – Detta måste undersökas lite närmare. Aldrig hade vi väl kunnat tro och allra minst han att vi skulle ha en huggorm i trädgården. Ilfart till Strömsholm där han snabbt fick dropp och smärtlindring och ett lyxhotell med room service dygnet runt. Vilken tur att vi bor så pass nära. Efter bara en halvtimme såg han ut som en Sankt Bernard i nosen.

Vi har i alla fall lärt oss något om ormbett. Hur illa det än ser ut när de får ett bett på nosen så är det väldigt sällsynt att andningsvägarna täpps till på hundar och katter. Det är viktigt att de håller sig så lugna som möjligt så att inte giftet sprids så snabbt i kroppen. Även om inte andningsorganen täpps till är det viktigt att att få snabb veterinärvård eftersom de inre organen kan skadas av giftet och famförallt kan hjärtat påverkas. De sprutar ju in giftet för att döda. Jag hittade också information på nätet om huggormen som tydligen kan välja själv hur mycket gift eller inget gift som skall sprutas in i offret. I det här fallet var det tydligen en djävligt grinig orm med dåligt morgonhumör.

Nu för tiden spelar man in dokumentärer överallt så även på Strömsholm. De hade precis hittat ett offer när vi var på väg ut. Karin hade varit ett TV mässigt betydligt bättre offer när hon kom inrusande på mottagningen med Chip i famnen och med vilt stirrande blick, där kan vi snacka om akutintagning, av henne. All tid är evigheter när man är stressad och orolig och när jag frågade vad det var som tog sådan tid fick jag ett mycket snorkigt svar att – Det finns minsann flera hundar här som mår lika dåligt och behöver precis lika mycket vård. Lite empati tack! Förutom receptionisten, som var i strort behov av en charmkurs, var alla supertrevliga och bad om ursäkt för att det tog lite tid eftersom de hade ovanligt många riktigt dåliga hundar inne för tillfället.

Helgdag och övernattning, jag var rädd att Karin skulle vara i behov av akutvård efter att hon fått räkningen, som man måste betala innan man får tillbaka sin hund/katt/häst, men den var mindre blodig än många patienter och man får tacka Gud för försäkringar och direktreglering.

Vi hann ut en kortis till Stilette efter Strömsholmsbesöket. Det blev en kort stund av kvalitetsridning. Jag kände att det i alla fall finns hopp om mig. Det är lättare att koncentrera sig under kortare pass och vi fick till det riktigt bra till slut men i ärlighetens namn så var nog cirklarna mer fyrkantiga än runda.

Man behöver inget träns elle bett för att rida vacker dressyr

Man behöver faktiskt inte någon sadel heller….

Tack Lillemor för din kommentar Ridkonst är verkligen en riktigt svår konst och man tappar lätt självförtroendet men du och Karin ger mig självförtroendet tillbaka. Jag är stolt och tacksam över att äga en häst som Stilette. Hon är en bra mycket bättre häst än vad jag är ryttare men jag kan försäkra publiken från i fredags att det gick bra mycket bättre på söndagen. Jag har fått hemläxa, en riktigt lång sådan, ända till i slutet av september när han kommer tillbaka, så då vore det väl själva fan om det inte skulle sitta. Hemläxan består i att rida två perfekta 20 m volter som en åtta och i varje nytt varv vara noga med ställningen. Och så måste jag tänka på var jag har mina skänklar och att jag skall vara stilla med mina händer och det absolut viktigaste av allt, balansen.

Nu är jag riktigt taggad och en sak som jag inte är tacksam för är vädret. Jag hade gärna följt med Tiago till Portugal för att få lite sol och värme men jag fick inte plats i resväskan. Man märker hur beroende man är av ett ridhus. Det kommer att byggas ett innan hösten och det välkomnar vi med öppna armar. Jag är ändå imponerad över våra två duktiga tävlingsryttare som klarar av att träna i alla väder och placera sig på olika tävlingar, senast på Stora Ekeby.

I söndags fick jag låna en Monthy Roberts dually grimma när vi skulle lasta Stilette och vilken skillnad det var. Det tog bara fem minuter och sedan var det klart. Nu gäller det att få tag i en egen, vilket visade sig inte var helt enkelt. Jag googlade men hittade ingen i Sverige som säljer men jag vet att de brukar finnas på mässor. I Danmark finns det däremot ett företag som gärna säljer en till mig.

Det är tur att det snart är 3:e juni så vi kommer iväg till nästa träning med Markus Holst. Markus är akademisk ridinstruktör och jag tror att det kan vara en bra kombination till den klassiska. Som en rolig grej kan jag berätta att Markus Holst har ett speciellt förhållande till fredriksborgshästen, ett positivt sådant. När jag såg det på hans hemsida mailade jag honom ett foto av Stilette och beskrev henne för Markus som att hon är en mycket arbetsvillig och vänlig häst. Svaret blev väldigt kortfattat att då kan det inte vara en fredriksborgare för de är alltid tjuriga. Då såg jag honom i min inre bild som en gammal tjurig gubbe. Den gamla tjuriga gubben gör trots allt väldigt vackra bett och jag har köpt två stycken av honom via webben. Skall bli intressant att träffa honom och rida för honom. Undrar om jag skall nämna något om tjuriga gubbar?

Här är mästaren själv på hästen Zulu

Lyckan är att kunna rida som de gamla mästarna

Vi kom både iväg och hem igen. Ilastningen hem tog ”endast” 23 min vilket kändes som 53 min men det gick utan några som helst våldsamheter. Jag tror och hoppas att jag inte är den enda som lätt faller in och pratar något slags barnspråk ibland när jag pratar med Stilette. Det handlar om pondus och ledarskap vilket gör att barnspråket inte hör hemma i den divisionen. Nu stod som tur var Karin bredvid och sade till mig att nu får du skärpa dig mamma, du måste vara mer bestämd, inget duttande, rakt på bara med pondus i rösten.

Rotbrunna var ett fint ställe med ett gäststall i anslutning till ridhuset där besökande ekipage har möjlighet att göra iordning sin häst. Det gör att man känner sig välkommen för det är annars ett litet problem. Var kan jag sadla, måste jag göra det utomhus eller kan jag göra det i ridhuset under pågående lektion? Publiken satt hur skönt som helst i biografstolar på läktaren så ingen får träsmak eller ont i ryggen av hårda träbänkar. Här har man verkligen tänkt till för både ryttare och publik. Ett stort plus är också att man inte behöver åka flera mil på smala kurviga vägar där man får be en stilla bön om att inte behöva möta någon, inte ens en moped.

Lektionen då? Hur bra som helst. Ibland måste man bli riktigt bra på en sak för att bli riktigt bra på något annat. I mitt fall är grundridningen i dressyr min svaga punkt så därför måste jag ta hjälp av någon som är riktigt bra annars kommer vi aldrig att bli riktigt bra på WE. Vi rider vår lilla WE bana men vi gör det inte särskilt bra även om vi har grymt kul. Tiago var bra på att förklara och flera poletter har ramlat ner så nu är det bara att träna och träna och träna och …. Det konstiga är att jag kan rida övergångar riktigt bra men nu gick det inte från trav till skritt eller från galopp till trav, jag fick någon slags låsning där. Däremot gick det bra tvärtom och jag lyckades ta alla galoppfattningar i rätt galopp utom en gång. Man inser hur viktigt det är med ryttarens sits och balans, det är absolut det viktigaste i hela ridningen och där har vi lite att jobba på. Jag minns Alains rop över hela banan – Don’t change your balance!!!

Världens finaste hund med husse Simon

Trygg i mattes knä

Vi värmer upp i ljusa vackra ridhuset

Första men långt ifrån sista lektionen med Tiago

En annan Tiago i världens bästa ridgren

Nu gäller det, nu är det dags. Idag kl 17.00 skall vi vara i Rotbrunna och rida för Tiego Albergaria. Tiago är från Portugal och är där chef för Lusitanostuteriet Entre Tejo e Sorraia. Han har universitetsutbildning i hästkunskap och ridinstruktör nivå 3 av 4 möjliga i Portugal plus en massa andra meriter som trefaldig vinnare i Portugisiska dressyrcupen. Senast vinnare av portugisiska mästerskapen för 5-åriga hästar med Barocco 2011. Nu blir jag sådär typiskt svenskt nervös för att han skall tycka att jag är urdålig men om jag vore så förbaskat bra så skulle jag inte behöva ta hjälp, eller hur. Å andra sidan rider även världsmästarna för tränare så ……

Stilette är schamponerad och ridstövlarna är putsade så då återstår frågan om Stilette kommer att vilja gå in i transporten när vi skall åka och om hon vill åka hem igen efter träningen? Om det fungerar kommer hon då att vilja åka transporten på söndag igen? Som om det inte vore nog så vräker regnet ner. Just nu önskar jag att vi hade kunnat slå in hela hästen i regnskydd för även om hon är fin på kroppen så har hon fyra ben och fyra hovar som inte kommer att vara de renaste. Karin är groom idag men maken kör som vanligt. Skulle man inte kunna lära Chip som är en vallhundsblandning att valla in Stilette i tranporten?

När jag nu är i farten med lektioner så passade jag på att anmäla oss till en heldagskurs med Marcus Holst i Dingtuna den 3:e juni. En heldag med både ridpass och teori. I inbjudan står det ”Markus Holst instruerar genom att lära ut ett logiskt samband som visar ryttaren och hästen framåt”. Precis vad vi behöver, lite logik.

Det var länge sedan som jag var aktiv i någon debatt på Ridsports nätupplaga men nu är jag det. Det handlar om prispengar och sponsring bl.a. En debattör tycker att det har blivit för dyrt med tävlingar och tycker att lösningen är att gå ihop och försöka sänka kostnaderna runt tävlingarna. Vad har inte blivit dyrare i samhället och skall man försöka få bensinbolagen att sänka bensinpriserna också så att det blir billigare att åka till tävlingsplatserna? Allt blir dyrare så frågan är nog den som den som startade debatten menar, hur skall vi få in mer pengar till sporten genom bl.a. sponsorer? Det är en bra fråga som mest kräver fantasi för att besvaras.

Påminner inte mycket om Strömsholm och Flyinge, eller..

En helt annan ridkultur än den vi är vana vid.

Vi var med Kisse till veterinären igår för att kolla hennes blodtryck. Det var på bättringsvägen. Troligen kommer hon att behöva blodtrycksmedicin resten av livet precis som hon behöver äta specialfoder för sina njurar. Det blir dyrt men hellre det än att gå in i en djuraffär och behöva välja foder från ett dussin olika leverantörer med ett otal sorters mat hos varje. Nu finns det bara ett foder att välja på med endast tre olika smaker, hur enkelt som helst, det blir kött och kyckling. Sjukgymnasten tittade också på henne och konstaterade det vi redan visste att hon har tappat mycket muskler i bakbenen vilket troligen beror på att hon har artros i höfterna och rör sig för lite så då köpte vi naturligtvis omega-3 olja till henne. Hon behöver röra sig mer för att öka muskelmassan igen men hur får man en katt att röra sig mer? Jag föreslog att Karins hund Chip får jaga runt på henne lite. Hon är i alla fall pigg nu så varje piller hon skall ha blir en historia på liv och död. Det handlar om hennes liv och min död. Specialfoder, blodtrycksmedicin och nu även omega-3 olja, vad blir det härnäst? SPA-behandling med massage? Om hon behöver lerinpackning så kan hon få rulla runt i leran tillsammans med Stilette. Nu får man komma ihåg att i vissa gamla kulturer dyrkades katter som gudar vilket de inte har glömt.

Vi har två pelar enar utefter husväggen och i den ena har vi ett fågelbo. Jag tror att det är en koltrast som byggt boet. Det kommer att bli intressant när vi får fågelungar i boet med både katt och besökande hund. Kisse går visserligen i löplina utomhus men det brukar inte hindra henna från att jaga. Hon behöver alla motion hon kan få men jag vill inte att någon fågelunge skall behöva sätta livet till för den sakens skull. Vad säger Svenska Djurskyddet om detta tro?

Det är jätteroligt med Karins hund. Jag märker hur mycket likheter det är med att träna häst och hund. Inte i hoppning eller dressyr utan i lydnad. Både hundar och hästar kräver en stark ledare. Av någon märklig anledning så är det allt för många som inte tränar vare sig hästar eller hundar i lydnad vilket är synd eftersom det är en så viktig del i kommunikationen. Alla som har sett Ponnyakuten vet det. Har man dessutom en liten hund så tror man inte att man behöver träna den eftersom den är så liten och snäll. Jag tjuvåker lite på Chip, kan inte låta bli, det är ju så roligt, det är som med barnbarnen det är inte jag som behöver gå ut och rasta Chip  i regnet, jag gör bara det som är roligt.

Det här kan man inte göra med en katt.

Ett alldeles nytt klipp med Hempfling

Det har varit helg igen som försvann lika fort som alla andra helger. I förra veckan tog vi oss i kragen och åkte iväg för att byta däck på hästtransporten. När vi kom tillbaka så passade vi på att göra en garagerensning när vi ändå hade transporten med oss att lasta i. När vi kom till återbruket satt det en av de anställda på en bänk utanför så jag gick fram till honom och frågade i vilken container vi skulle lägga hästen. – Om det är en ponny så vill jag ha honom, svarade han - Om det är en stor häst då, skall jag lägga den i brännbart så? Döm om min förvåning när det kom fram en kille och sade – Menar du allvar? Då blev det riktigt roligt

I ett nummer av Ridsport berättar en kvinna att hon frivilligt valt bort barn för att ägna sig helt åt sina hästar. Hon och hennes man har tidigare medverkat i SVT i programmet ”Så levde de lyckliga”. Som parantes kan jag nämna att även våra grannar var med i den programserien. Det är modigt av en kvinna att gå ut med att man frivilligt avstått från barn vilket skulle trotsa naturlagarna på något vis och kvinnor som avstår barn blir väldigt ifrågasatta. Hon har haft tur i livet som träffat en man som inte har något som helst hästintresse men ändå ställer upp på hennes villkor. Det som slår mig är att det är så många kvinnor som ställer upp på mannens villkor, framförallt om mannen vill göra karriär, då står oftast kvinnan för all markservice. Ni vet, bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Tvärtom skrattar man gärna bakom ryggen på toffelhjälten som låter sig styras av sin kvinna. Det kommer att ta låååång tid innan attityderna i samhället förändras vad beträffar mans- och kvinnoroller. Det är så tydligt också inom ridsporten som är en värld full av kvinnor och där man från manliga män (om de får säga det själva) hör att alla manliga ryttare är homosexuella. Själv ger jag inte mycket för dessa machomän. som tror att de är Guds gåva till kvinnan.

Igår var Jenny på Ingelsta och tränade med Lillemor och Stilette. Det såg jättefint ut. Ikväll skall Elisabeth rida Stilette inför Ylva-träning på onsdag och på torsdag rider Lillemor och Anette ut på tur. Nu är det dags för mig att ta en kölapp men jag skall inte klaga för när jag kommer till Rotbrunna på fredag kommer jag att ha en jättefin genomriden häst. Vilken tur för mig och jag kommer aldrig att erkänna att det är någon annan som ridit henne i form

Ryttare och instruktör verkar befinna sig i olika klimatzoner

Det hände en liten olycka igår på WE-banan. En häst och en ryttare tog en pinne på var sin sida vilket resulterade i att ekipaget tillfälligt skildes åt. Nu är tanken den att man kommer överens om vilken sida man skall ta pinnen och sedan gör man det tillsammans Det lär finnas på film…

Rubriken är så bra så man skulle kunna tro att det var min men det är det inte. Det är rubriken för den krönika som Jonas Edberg skrivit i Västerås Tidning. Han har varit på hopptävling i helgen på Västerås Ryttarsällskaps tävling i AgriaAllsvenskan där det avgjordes vilka som skulle gå vidare till finalen på Strömsholm i Juni.

Han skriver att ”I skuggan av handbollsyra och en gigantisk hundutställning var det en stor ridtävling på Rocklunda i helgen. De två sista omgångarna i AgriaAllsvenskan skulle avgöras och en plats i kvartsfinalen i Strömsholm i juni stod på spel.”

Det var två OS-hopp med, Jens Fredricson och Linda Heed, som är med och slåss om en av de sista platserna i OS-laget i sommar. Trots att två av Sveriges bästa ryttare var i Västerås och tävlade var det knappt mer än några hundra besökande på plats i det vackra vårvädret. I en intervju med Roland Nilsson som har varit ridskolechef sedan urminnes tider säger Roland att – Vi är fast i gamla spår. Men varför inte byta spår? Om man alltid gör som man alltid har gjort så får man vad man alltid har fått. Så är det.

Roland fortsätter – Vi blir behandlade som en annan typ av sport, en tjejsport och får därför sämre stöd. Titta på andra sporter, inte sköter fotbollslagen om sina planer? Inte tar hockeylagen hand om sina isar? Men vi, vi gör allt utan hjälp. Nu såg jag i dagens VLT att man räknat ut att snittlönen för en fotbollspelare i allsvenskan i fjol var 57 595. Vad är snittlönen för en ryttare som rider i AgriaAllsvenskan?

Jonas gör iakttagelsen att det finns ett mindervärdeskomplex inom ridsporten som sätter hinder i vägen och han tycker att underhållningsvärdet i hästhoppning är underskattat.

Han avslutar krönikan med ”Med rätt marknadsföring och lite mer stolthet skulle ridsporten själva kunna locka mer publik till sina arrangemang och därmed vända allmänhetens syn på sporten, så att vi (media, allmänhet, kommunen mm) inser att hästhoppning faktiskt är idrott på riktigt.”

Visst har Jonas träffat huvudet på spiken? Sedan borde han lära sig att man inte sätter komma före och så det har jag tagit bort i citaten. Det är mycket upp till klubbarna att marknadsföra sina tävlingar. Om man vill ha en förändring med så mycket publik att man kan ta en betalt så skulle det tillföra klubbarna extra pengar. Entrén till Strömsholm kostar i år 160 kr för en vuxen men en klubb som VRS skulle kunna ta 20 kr per vuxen och 0 kr för barn vid större tävlingar, det skulle ändå ge klubben 2 000 kr extra om det kom 100 vuxna och vad mycket roligare det skulle bli med en riktig publik.

Det är rätt marknadsföring som gäller och Rocklunda ligger ju inte ute i ingenmansland precis. Rocklunda har det perfekta läget strax utanför centrum där Västerås andra stora arenor ligger för fotboll, hockey och bandy.

Snart dags för tävlingarna i Strömsholm, på en av Sveriges allra vackraste platser.

Djurskyddet i Sverige vill förbjuda alla djur på cirkus och då även hästar eftersom djur inte är underhållning. Man säger att framträdandena inte sker på djurens, utan människans villkor. Vilka djur som hålls i fångenskap och då menar jag även våra husdjur är på djurens villkor? Djurskyddet Sverige har startat en kampanj om att få landsbygdsminister Eskil Erlandsson och regeringen att införa ett totalförbud av djur på cirkus vilket antagligen skulle innebära slutet för cirkusen.

Efter förra OS läste jag en insändare där man ansåg att man skulle ta bort ridsport som idrottsgren i tävlingssammanhang eftersom det inte är på hästens villkor. Vi som inte tävlar rider inte heller på hästens villkor om man skall hårddra det. Det är jag som ryttare som bestämmer vad, hur och när vi skall rida även om vi är många som försöker se till att även våra hästar har roligt.

Är idrott underhållning? Klart att det är det och så är även ridsport. Varför skulle man betala för att åka till Globen, Scandinavium, Falsterbo eller Strömsholm o.s.v. om det inte var underhållning? Om Djurskyddet Sverige skulle få igenom sina krav så skulle det i slutändan inte få förekomma några tävlingar där djur är med och det skulle då även inbegripa agility för hundar. Om det skulle komma en sådan lag vilket inte är troligt så får man nog göra en hel del undantag. Det enda som blir kvar av ridsport blir väl programridningen i dressyr för det kan jag inte se skulle vara någon underhållning.

Vi har varit på Sparreholm Slott’s Hästcenter, jag och maken, och sett Pedro Torres hålla lektioner. För det första är det en fantastiskt vacker anläggning och för det andra så var det speciellt att se en världsmästare in action. Pedro Torres kommer en gång i månaden till Sparreholm för att hålla lektioner. Nu var det synd att det bara var dressyrfolk där när vi var där för det hade varit roligt att se en lektion i WE. Han kostar lite att rida för men han är värd varenda krona vad jag kunde se.

Vad är skillnaden mot en svensk tränare? Nu är inte jag någon expert på svenska tränare men han liksom Bruno da Silva hoppar själv upp på hästen och känner av den så att de får en helhetsbild av häst och ryttare och vet vad man som ekipage behöver träna på. Om jag förstod det hela rätt så var det stammisar som var där och red och rider lektion en gång i månaden. Om man har långt att åka så finns det mat och husrum både för häst och ryttare på plats.

En världsmästare in action!

Pedro Torres in action på riktigt..

En till…

Våran katt har högt blodtryck och därför behöver hon blodtrycksmedicin. Hon skall ha en tablett om dagen. Tabletten är av den avlånga sorten som man måste dela i två innan man går till verket. För dem som inte vet hur man ger en katt tabletter så vill jag härmed ge några råd som jag själv fick för många år sedan. Jag har haft katt under snart 34 år (inte samma) så man har fått lite erfarenhet.

1. Sitt på soffan. Ta upp katten och lägg den på rygg i din famn, ungefär som om du skulle skulle ge ett spädbarn flaskan. Tala lent till den.

2. Smek kattens hals med din högra hand tills den öppnar munnen, antingen för att gäspa eller jama eller något liknande. Detta kan ta tid så håll ut. När den öppnar munnen slänger du ner pillret i halsen på den. Försök inte hålla fast katten i detta skedet då detta kan medföra svåra rivsår på såväl armar som skrev. Alltså, låt katten löpa, och notera bara vilket håll den springer åt.

3. Plocka upp pillret från golvet och hämta tillbaka katten. Sitt på köksgolvet och placera katten i samma ställning som tidigare, fast lite fastare än då. Släpp ner pillret i kattens mun, släpp den och notera vart den springer den här gången.

4. Kryp snabbt över köksgolvet, ta upp pillret, och hitta katten igen. Ta med den tillbaka till köket. Håll fast den som tidigare, men håll ner kattens framtassar (med tillhörande klor) med din underarm. Släpp pillret i kattens mun.

5. Plocka loss de klor som fastnat i din arm, hämta katten, plocka upp det smältande pillret på vägen och släng det i soptunnan.

6. Hämta ett nytt piller från flaskan, gå till badrummet och hämta en tjock handduk från badrummet. Stanna kvar i badrummet med katten och stäng dörren.

7. Sitt på badrumsgolvet, svep in hela katten i handduken och lämna bara kattens huvud utanför handduken. Lägg katten som tidigare i din famn och ta upp pillret från tvättfatskanten.

8. Plocka ner katten från ovanpå duschkabinen (inte visste du att katter kunde hoppa två meter rakt upp i luften), svep in katten i handduken lite hårdare den här gången och se till att tassarna inte kan komma loss från handdukens grepp. Tvinga upp kattens mun med tumme och pekfinger och släng ner pillret i kattens mun. Stäng munnen (kattens, inte din).

9. Sitt på golvet med katten i din famn, smek den under hakan och tala lent till den i minst en timmes tid, under det att pillret löses upp i kattens mun.

10. Veckla upp handduken och öppna badrumsdörren. Tvätta dina rivsår med varmt tvålvatten och upprepa sedan hela proceduren med den andra halva tabletten.

Hade vi haft en hund så hade vi bara virat en skinkskiva runt tabletten så hade det varit klart!

Kisse har även förlorat muskulatur i bakbenen så när blodtrycket har sjunkit till en normal nivå så skall hon få träffa en massör…. Hon är 17 år men vi älskar denna katt och vad gör man inte för den man älskar?

Det här är en uppvisning av polishästar. Riktigt imponerande!

Jag skriver om många olika saker som är relaterade till hästar. Jag har upplevt att hästvärlden eller människorna som finns i den väldigt ofta lider av svår intolerans. Det finns dressyr, hoppning och fälttävlan och där tar det slut. Jag försöker att väcka intresse för allt det som finns förutom de nämnda grenarna och att man kan ha kul med sin häst utan att tävla. Något som jag försöker undvika att skriva om är det som händer i stallet om det inte är något positivt. Det är inte för att jag är snäll, utan för att jag måste möta de människor som jag skriver om och jag vill inte riskera att bli lönnmördad och jag skulle aldrig medvetet nervärdera någon, framförallt inte någon som jag tycker mycket om, dessutom har vi alldeles för lite intriger för att det skulle vara värt att skriva om, tror jag….

Äntligen har jag och Havrepappa något gemensamt, vi blir missförstådda. Han blir missförstådd för att folk inte förstår ironi och jag har blivit missförstådd för något som jag skrivit om. Jag förstår inte riktigt hur det gick till men uppenbarligen har jag sårat en person eller kanske det är en närstående som egentligen blivit sårad, vad vet jag. Jag har aldrig kritiserat någon enskild person mig veterligen och det var ett bra tag sedan som jag skrev det jag skrev utan en tanke på att jag skulle ha kritiserat någon för något. Däremot borde jag ha fått brevbomber från dressyrryttare och ponnyföräldrar för de skulle faktiskt ha all anledning till det med tanke på hur mycket negativ kritik de har fått ta av mig.

Det jag skrev står jag för men om någon känner sig speciellt utpekad är jag uppriktigt ledsen för det eftersom det aldrig var min avsikt. Det var ett generellt påstående och inte riktat till någon särskild person.

När jag köpte Stilette hade jag väldigt lite kunskap om hästar. Jag läste allt jag kom över och jag frågade alla duktiga hästmänniskor om råd. Att hjälpa någon oombedd är ett risktagande eftersom personen i fråga kan ta illa upp för att man lägger sig i. Jag är väldigt försiktig med det men jag ångrar mig än idag för att jag inte sade till den ponnyryttare som satt snett i sadeln när jag fick höra att hennes ponny hade svåra ryggproblem. Jag hade ju sett och borde ha sagt och sensmoralen i detta är att ibland är kritik inte kritik utan en välmenad hjälp.

Karin har påbörjat lydnadsträningen med Chip. Hundar blir lätt odrägliga om de inte har fått någon träning. Har man dem sedan okopplade så är det av allra största vikt att man har full koll och kontroll. Chip är ett sött litet charmtroll som man bara inte kan låta bli att älska och då är jag helt opartisk i min bedömning. Det kommer inte att bli någon hundblogg nu men jag måste få visa upp den senaste familjemedlemmen.

Simon och Chip promenad eller Chip tar Simon på promenad. Chip tillhör bråttomfolket.

Dags för den första lektionen

Duktig vovve får sin favoritleksak

Den här videon är från 1996 och den är 14 minuter lång. I min värld är WE den ultimata ridgrenen men nu är det så att var och en blir salig på sin tro.