Vad är det som gör en bra blogg eller krönika? Jag läste hela Lars Anrells krönika från idrottsgalan och det var inte bara Rolf-Göran som fick en känga av honom. Det som nog gjorde mig mest upprörd var att han tyckte det var kul att Therese Alshammars mamma tog emot ett pris för Therese som inte kunde vara med. Inte för att det var kul att priset övelämnades på plats utan för att det var kul att se var Therese fått sina tänder ifrån. Vad har det med någonting att göra? Vi har det utseende vi har och det kan vi inte göra något åt, om vi inte vill göda plastikkirurgerna. Att ge sig på någons utseende är nog det lägsta någon kan göra i min värld. Vad Anrell skrev om Rolf-Göran skall vi nog vara tacksamma för eftersom det skapade debatt och om möjligt en omvänd Anrell, möjligen, kanske, vi får hoppas. Även om hans största intresse är pelargoner och lagsport så är det många som läser vad han skriver och påverkas av det. Man skall inte underskatta så kallade opinionsbildare heller.
När Alex Schulman började blogga blev han känd för att vara riktigt taskig vilket var en strategi för att bli känd. Numer är han en riktig mysfarbror med ett eget soffprogram på webbtv. Näthatet är utbrett i kändisbloggarnas kommentatorsfält och några kända bloggare har tagit bort möjligheten att kommentera. Jag skrev för ett tag sedan om att hästars hältor smittar och att man kan rehabilitera hästar som är utdömda. Jag tog upp ett fall som stod som exempel i en tidning och det gjorde några väldigt upprörda och man frågade om det brunnit i huvet på mig. Läsarantalet fördubblades genast och kontentan av det hela blev att läsarantalet steg permanent, så jag är tacksam mot alla de som skrev kommentarer den dagen. Några kommentarer tog jag bort efter några dagar men jag tycker att det är viktigt att man får tycka vad man vill om det jag skriver men helst på korrekt svenska 
Trenden verkar ändå vara att om man inte bloggar om mode eller plastikopererar sig hela tiden och äter barnmat skall man vara elak mot sin omgivning. Eftersom utseendet är viktigt så kan man påpeka det också för den som inte platsar i Fröken Sverigetävlingen. I ett stall som vårat har vi inte alltid samma åsikter om allt men vi kommer väldigt bra överens ändå. Jag skulle naturligtvis kunna skriva om allt som händer men allt skulle kanske inte vara så roligt för den som det berör. Jag vill kunna träffa alla och se dem i ögonen varje dag men lite skulle jag kanske kunna skvallra om, om jag gör det på ett snällt sätt.
Nu borde jag inte påstå att jag alltid är så snäll för det är jag inte mot dressyrryttare i allmänhet och jag har delat ut några riktiga kängor mot de akademiska ryttarna. Det är nog bra att vara lite självkritisk ibland men inte alls lika roligt.
Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två. Två skilda världar men kan de mötas som en familj?
Ibland blir det fel….
