Regnet bara öser ner och jag tycker synd om alla som arrangerar utomhusaktiviteter. Idag är det dags för Grand National och jag lider med arrangören för hur kul kan det vara att arrangera en tävling med både svenska och internationella deltagare när regnet vräker ner och banan blir hal och publiken, kommer det att komma någon publik? Det finns utställare och matställen som kommer att gå back för vädrets skull. Jag tycker lite synd om mig också som varje gång vi kommer igång och tycker att livet är fantastiskt kul blir tvungna att lägga ner för regn. Det finns mycket som man kan göra istället, städa till exempel. Många kvinnor gillar att städa och många försörjer sig på att städa, tyvärr saknar jag den genen helt och hållet. Jag tror det började med min mamma, som i mycket var en fantastisk kvinna, som var fast övertygad om att lite skit i hörnen var bättre än ett rent helvete.
Jag har en stallkamrat som jag beundrar väldigt mycket. I 40-års present fick hon en unghäst av sin man, det var för två år sedan. Hon tävlade som ung och sedan hade hon ett uppehåll på 16 år och nu red hon zonfinalen i Sveland cup och tog en andraplats. Banan måste ha varit svår för det var bara fyra nollor i grundomgången och i omhoppningen endast två nollor. På två år har hon och hennes man åstadkommit detta, för naturligtvis har han en del i framgången. Det krävs att man har en engagerad och kunnig partner för att lyckas som de har gjort och ålder är absolut inget hinder men det krävs även en stor portion talang och mod vilket jag tyvärr saknar. Vilket fantastiskt vinnande team de är.
Som om det inte var nog så hade de givetvis tur med vädret också. Efter regn kommer solsken och hon och Lillemor brukar rida ut tillsammans och de har alltid tur med vädret. Det finns ett tyskt talesätt som säger att där en ängel färdas skiner solen……
Det är fascinernade att många sporter idag har gått ifrån att ha varit hobby till att ha blivit yrke. Det måste ha börjat någon gång med att min pappa är starkare än din pappa och jag kan springa snabbare än du, jag kan hoppa högre än du och så har det kommit in en person som sagt att jag har en idé! Om ni tävlar mot varandra så får folk komma och titta och satsa pengar på vinnaren och så delar vi rättvist på vinsten, du får 20 procent och jag 80. I USA var boxning en gång i tiden den enda möjligheten för en svart man att få ära och berömmelse. Den enda som blev rik på det var dock promotorn.
Samma sak inom hästsporterna, min häst kan springa fortare än din och min häst kan lyfta benen högre och piaffera bättre. För de som hade hästen som arbetsredskap fanns det dock en poäng. De som kunde visa att de var bäst på att hantera en lasso och fånga in en kalv sågs som bättre yrkesmän. För de som har hästsport som yrke har det en betydelse om man vinner eller ej för det visar vem som är bra på sitt jobb och en tränare kan ta mer betalt om de tränar ryttare som tar placeringar. Det skulle vara intressant om murare, målare, snickare och kontorister också hade tävlingar inom sina respektive yrkesområden. Om man inom sporten får betalt efter prestation så kanske det skulle kunna överföras till övriga yrken. Cheferna skulle få tävla sinsemellan för att få bonus och äntligen vara tvungna att göra skäl för sina pengar.
Trippelbarren är 1,85 m och muren är 2,26 m på Olympia 1980
En i mitt tycke väldigt vacker crosscountrybana
Det är precis vad jag har gjort idag när regnet bara öst ner, STÄDAT!
Ett måste ibland… Det finns roligare saker att göra, som att rida ut med Stilette och stall kompisar!