Män brukar ofta säga att humor är en viktig egenskap hos kvinnor. Det de egentligen menar är inte humor generellt sett utan att kvinnorna skall skratta åt deras dåliga skämt som handlar om hur korkade kvinnor kan vara. Humor är viktigt, tyvärr är det en bristvara hos många hästmänniskor. Man tar allt så förbaskat allvarligt. Att sköta och rida sin häst väl är viktigt men det betyder inte att man inte kan ha roligt under tiden man gör det. Jag anser att humor är människans absolut viktigaste egenskap.
Det här är roligt. Två stora talkshowvärdar, Conan O’Brian och Martha Stewart
Det var väldigt få starter i dressyr på Strömsholm jämfört med hoppning. Frågan är om man skall tävla i dressyr överhuvudtaget. Om man tittar på aveln av hundar och katter så ser man att om en perser skall ha platt nos så avlar man den egenskapen så hårt att de till slut föds med andningsproblem, vissa hundraser har så stort huvud att de måste födas med kejsarsnitt o.s.v. Inom dressyraveln tar man fram så känsliga hästar att minsta pip får dem att sitta som klistrade i ridhustaket. Till vilken nytta och till vilket pris gör man detta? Får vi vackrare mer värdefulla katter och hundar eller får vi bättre dressyrhästar? Självklart finns det folk som tjänar pengar på aveln men svinnet måste bli stort när katter och hundar blir vanskapta och hästarna är så känsliga så ”vanliga” ryttare inte klarar av att rida dem.
Skall man sluta tävla då? Inte skall man sluta tävla men man kanske skulle fundera över vad man kan använda dressyren till och inte träna och tävla dressyr för dressyrens egen skull. Vid den tid som man använde hästarna i krig var det självklart vad dressyren skulle leda till, en stark häst i balans som kunde ridas på en hand och vapen i den andra. Ingen skulle komma på tanken att dra ut i krig till häst nuförtiden. Den akademiska ridkonsten (jag hatar det namnet) går tillbaka till den tiden eftersom man bevisligen hade starka, välmusklade balanserade hästar vilket var en förutsättning för krigföringen. Alltså är det ett vinnande koncept att träna hästar som man gjorde på den tiden.
Problemet är att många av de som håller på med AR till stor del har blivit en förening för inbördes beundran och tillfällen att visa upp sina fantastiska kreationer till häst. Personligen kan jag tycka att det är urhäftigt med historiska ridkläder men det får inte överskugga själva syftet med AR. Skall de få någon framgång, vilket de borde få, så får de marknadsföra sig bättre.
Vad kan man då använda dressyren till? Naturligtvis kräver alla sportens grenar dressyr men den rena dressyren kommer enligt min mening bäst till sin rätt i working equitation. Där bedömer man inte bara rörelserna enligt ett dressyrprotokoll utan även lydnaden. Ta en dressyrhäst framavlad enbart för detta ändamål och försök rida genom en grind eller ta en lans och försök rida mot en ”tjur” för att ta en ring. Det skulle kunna bli en ny tävlingsgren där man kan tävla om hur många minuter ryttaren sitter kvar när hästen drar som en avlöning och sedan hur lång tid det tar att fånga in den.
Tekniktest i WE med Pedro Torres
Här är killarna som kan rida
